(Vi orkade bara med rubriken då, pga det hårda jobbet med vårt schema.)
Usch ja! Usch, usch, usch...Men vi jobbar med det.
Matte känner någon liknande rädsla inför ormar. Hon kallar det ormfobi. Vi tycker, att det är urlöjligt att vara rädd för ormar! De som slingrar sig så skojsigt!
Men så läste matte för oss om vad som hände lille Klosterkatten Conny, så det är nog bäst att akta sig, om vi skulle råka komma ut dvs.
Matte vill inte jobba med sin fobi, för hon vill absolut inte träffa de där slingriga sakerna. Det måste man tydligen göra, för att kunna umgås med det man är rädd för, utan att vara rädd.
Men, matte klarar iaf snabeldrakens slang! Coachen kommer hit bara för mattes svårigheter att röra sig.
Som sagt jobbar vi med vår fobi och tänkte tala om för er, våra kompisar, hur vi gör.
När coatchen tar ut draken från dess bo, vågar vi faktiskt tassa till den lite. Bara lite lätt, (medan den är tyst) så den inte blir arg.
Vi förstår, att drakens sladd har med det otäcka ljudet att göra, för när sladden sätts i väggen, börjar draken låta.....ryyyser....
Då jobbar vi enligt följande schema:
- Draken i rummet - vi i köket (på golvet, bakom gardinen)
- Paus medan moppen jobbar i rummet
- Draken fortsätter i hallen och i badrummet - vi är kvar i köket, men nu uppe på fönsterbrädan, bakom gardinen och vi kan roa oss med fjäderkotletts-TV:n (draken syns ju inte härifrån, bara hörs)
- Paus igen! Tack o lov!
- Draken går till anfall i köket
- Vi skyndar oss in i rummet, tvärs över hela golvet och in i hörnet, bakom både TV:n och gardinen
- Draken drar sig tillbaka, för att gå i ide en vecka
- Lugnet återställt
- Vi har frist till den 21/12, då ny tid är bokad
Matte har läst om snabeldrakar, som går av sig själv. Tur att vi inte har någon sådan! Tänk vilken jakt vi hade blivit utsatta för!
Inget förutsägbart alls!
Den lär t.o.m gå utan både matte och coatch!
Ha en mysgosig kväll!
M & V
Ni är rätt tuffa ändå tycker vi för om Snabeldraken tycker vi INTE, så fort den börjar mullra så tassar vi iväg så långt bort vi bara kan.Nosbuff
SvaraRaderaNi skall veta att Conny inte heller var rädd för ormen som bet honom, och de allra flesta katter klarar ormbett riktigt bra... det var ju bara så att Conny var svårt hjärtsjuk, och då blev ormgiftet för mycket för honom. Fast även om man inte dör av ormbett, så är det ändå bra att vara försiktig... om inte annat så gör det väldigt, väldigt ont att bli biten!
SvaraRaderaTycker att ni är modiga som ändå vågar hålla snabeldraken under uppsikt. Jag tar alltid det säkra före det osäkra och sticker upp i övervåningen om den är där nere och tvärtom...
Tass från Imma, abbemissa.
Imma, Dui och Deco!
SvaraRaderaOm vi ska vara riktigt ärliga, och det ska man ju....så är det inte bara som vi är tuffa. Vi har liksom inte så stora valmöjligheter.
Antingen eller, så att säga. Matte och vi bor nämligen numera i 1 rum och kök. Ändå har vi egna rum!!! Mer om hur vi fixade det en annan dag.
M & V
FYJAM för Snabeldrakar !!!
SvaraRaderaJag brukar lägga mig under täcket i sängen så jag inte syns och så slipper man ju höra allt det däringa oväsendet från Snabeldraken :)
Tack för tipset, Kjelle!
SvaraRaderaM & V