onsdag 7 december 2011

Katter KAN - mycket

Det, som jag nu tänker berätta, hände första gången vi var i Hjelmseryd.
Vi bodde i ett litet rum med utsikt mot Kyrkan.
Matte tog nämligen fel rum.
Det var tänkt att vi skulle fått det stora rummet att röra oss i, men vi tyckte, att det lilla var jättebra och mysigt, så vi valde att bo där. I det stora hade vi fått utsikt över brummisarna på den stora vägen. Brummisar kan vi ju titta på där hemma.
Brorsan, som redan då var stor och stark, är jättebraig på att öppna dörrar, så matte vred om nyckeln och låste.
Plötsligt hör matte ljudet av något, som faller på golvet.
När hon kollar, finns inget.
Golvet är som om snabeldraken varit framme - helt blåst.

Efter ett tag, när matte skulle gå till Kyrkan, kunde hon inte öppna dörren.
Nyckeln var borta. Vi var inlåsta!
Efter mycket letande hittade vi nyckeln under en byrå, som Brorsan envisades med att sitta och glo in under.
Vincent sa, att han ogillade låsta dörrar, så därför beslagtog han nyckeln.

forts. fredag 9/12
På natten hände följande:
Rummet hade "byasnickrad" skåpinredning med rejäla träbackar och hyllor. Jag lyckades peta upp en skåpdörr och till min glädje fann jag, att på hyllan högst upp, låg det jamarmysiga kuddar.
Ja, kuddarna riktigt ropade efter sällskap och mysiga kuddar är ju till för att användas.
Det var inte helt enkelt att klättra upp till kuddarna, men jag fixade det. Visserligen väsnades jag väl lite, men matte vaknade inte riktigt - bara lite.
Väl uppe hos kuddarna, så stängdes skåpdörren med ett klick.
Där satt jag och kunde inget göra!
Jag var inlåst!
Nu vaknade matte helt, tände lampan och till sin fasa upptäckte hon då, att det fanns bara EN katt i rummet.
Hon gjorde det enda rätta.
Dvs hon frågade brorsan var jag, Mozart, var någonstans.

Vincent satt på bordet. Som svar på mattes fråga, reser han sig, ställer sig upp på bordet på baktassarna, sträcker sig mot skåpet OCH krafsar på "min" skåpdörr med framtassarna!
Matte öppnade skåpdörren och till sin glädje hittade hon ju mig där.

Detta är en av de många händelser, som gör att vår matte är övertygad om att vi KATTER KAN!
Själv håller jag naturligtvis med matte, men våra 2-beningar måste anstränga sig lite för att förstå vad vi menar eftersom vi ju inte har deras språk.
MEN....
vi katter både känner, tänker, förstår vad 2-beningar säger och kan fundera och räkna ut hur saker och ting ska lösas.
2-beningar har mycket att lära sig av oss!



måndag 5 december 2011

Beresta?

Till att börja med kan vi slå fast, att vi åker bara brummis.
Det beror inte på oss utan på matte. Hon fixar helt enkelt inte både sin egen packning OCH våra två kattväskor!
Nej, det skulle bli fööör mycket att åka tåg, buss eller flyg! Skulle vi dessutom behöva byta tåg, ja, då skulle det nog gå alldeles på tok.

Ska matte åka sånt där tåg, så stannar vi hemma. Basta!

Eftersom vi har sett en massa skrynkliga brummisar, både i tidningar och här på nätet, så är vi noga med säkerheten när vi är ute och reser.
Vi åker alltid i våra väskor och det är bra. I väskorna kan man både slappa och mysa en stund medan matte leker med det där hjulet inne i brummisen.
Innan vi åker, sätter matte fast våra väskor i säkerhetsbältena. Precis som en del
2-beningsminisar, så åker vi i baksätet.
Vi brukar få följa med matte när hon ska till något ställe där man gillar oss katter. Det tycker vi är bra, för då kan vi hålla koll på matte. Vi kan ta tass om henne som vanligt, nosbuffa, mysa osv. Ja, ALLT, som vi ansvarskännande katter gör!

Var vi har varit?
Jo, i Mullsjö, Jönköping och G:a Hjelmseryd.
I Mullsjö var vi hos en kompis till matte, i Jönköping var vi i Kyrkan och i G:a Hjelmseryd finns en Stiftelse, som vi brukar besöka.
När vi har åkt till kattpensionat räknar vi inte, för det är inga kuliga resor.

I Mullsjö bodde vi jamarfint med sjötomt.
En dag blev brorsan  livrädd.
Matte och hennes kompis hade bjudit hem en gemensam vän.
När han kom blev Vincent alldeles förskräckt. Fattar inte varför, för det är en jamarsnäll man.
Men, kan ni tänka er, Vincent sökte inte skydd hos matte utan sprang till mattes kompis och jamade: " Vafför har ni tagit hit honom?"
Jag och matte hjälptes åt att lugna brorsan, sen gick det bra.

I Jönköping var vi på morgonmässa i en av kyrkorna. Mässa är något vissa 2-beningar firar.
Bl.a.  vår matte.  
Prästen hade bjudit in brorsan och mig.  Särskilt inbjudna, så det var ju klart att vi följde med.
Vi fick inte bröd och vin, som 2-beningar får, men vi blev Välsignade.
Alla katter är ju iofs Välsignade, men detta kändes alldeles speciellt.
Ja, det var stort.
Prästen vände sig ju direkt till oss.

I G:a Hjelmeseryd brukar matte vilja fira både Jul och Påsk. Det finns en gammal fin Kyrka och en prästgård där.
Första Påsken i Hjelmeseryd var vi ungefär 1 år gamla. Från vårt fönster kunde vi se Kyrkan. Matte hade smitit iväg, medan vi sov.
Klockan var jättetidigt när vi vaknade av  sång och musik.
Vi var tvungna att kolla.
Där ute kom matte och alla hennes kompisar, på väg från Kyrkan till präsgården.
De sjöng och spelade så fint (bl.a. spelade en tjej tuba) att pälshåren reste sig.
Ja, det kändes så högtidligt, att vi var tvungna att sträcka lite extra på oss.
Faktisk, vi satt i givakt!
Vi har varit i Hjelmseryd många gånger, men i år ska vi fira Jul hemma i vår nya lägenhet.
En annan gång ska jag berätta om när brorsan låste in mig i ett skåp och oss alla i ett rum i prästgårdsflygeln i Hjelmseryd.

Tips på lämplig packning:
  • Godis 
  • Reselåda (lite mindre stl än ordinarie)
  • Sand
  • Leksaker
  • Godis (mängder, min anm.)
  • Plastskålar
  • Mat
  • Borste för pälsvård
  • Godis
  • Kanske ngt annat nödvändigt, som t.ex sele
  • Vi brukar ta med en liten sopborste & skyffel, för matte ogillar kattsand på badrumsgolvet.
Tass på er alla!
M & V




söndag 4 december 2011

Kattsläktingar

Vi har två kattsläktingar. Abbe och Stig.
Lille Abbe är född i år och han har adopterat mattes dotter och hennes familj. Vi har aldrig träffat honom, för han bor ända uppe i Stockholm. Ibland bor Abbe på sitt Land, men det ligger ännu längre bort.
Abbe är röd och vit med lång päls. Han har nog mycket norsk skogkatt i sig.
ABBE
                                         
Stig är tre år gammal. Han har tagit tass om mattes son. De bor bara en liten bit härifrån.
När Stigs husse åker bort brukar Stig bo här hos oss och när matte åker bort och vi inte kan följa med, så bor vi hos Stig.
Stig är tabbier och pälsfärgen heter något på silver. Pälshåren är mörka ytterst och ljusare närmre kroppen. Han är långhårig och har mycket maine coon och lite perser  i sig.
                                                                         STIG

Här hjälper Stig sin husse att bygga ett musikrum.Just på bilden tar han en paus bland överblivna gipsskivebitar. Kanske har han hört talas om GIPSKATTER.
Bilderna på Abbe och Stig fanns i datorn, därför var det inga problem att lägga in dem.
Våra bilder bor forfarande i kameran. Vi lovar, vi ska jobba på det, så ni får se oss också.
Eftersom vi ville ha lite bilder i vår blogg, fick det bli såhär.

I kväll ska vi fortsätta med vår stickning.
Ha en skön kväll!

Mozart och Vincent