Vårt eget hem

Torpet visade sig vara ett litet hus i 1½ plan. Där nere fanns kök, matrum, vardagsrum och badrum och där uppe fanns arbetsrum och sovrum samt ett litet vindsutrymme. Det kan låta mycket, men allt var smått.
Det absolut bästa med torpet var, fri tillgång på mususlingar!  Ja, de var så väluppfostrade, att de kom in till oss. (Vi är ju innekatter, men mer om detta i ett senare inlägg.) 
Matte ville varken lägga ut gift eller gillra fällor, för att vi inte skulle förgiftas eller skadas. Vi tror, att mususlingarna gillade detta.

Ibland, när vi inte orkade äta upp mususlingarna, så dränkte vi dem i vattenskålen eller gav dem som present till matte.
Det roligaste var att förära matte presenterna levande och när matte sov.
Särskilt minns jag en gång, när Vincent (fd Mr. Sandman) blev störd pga att matte tände lampan.
Vincent och mususlingen lekte tafatt uppe på matte i sängen.  
Vincent blev så okoncentrerad när lampan tändes, så mususlingen såg sin chans att fly och den chansen tog mususlingen -  givetvis.
MEN, säg den frihet som varar.....
Jag är ju en alert, snabb katt, så jag var snabbt framme och la tassen på mususlingen och min svans gick med automatik rakt upp i vädret. Därefter vandrade jag stolt nerför trappan med mususlingen i ett fast, bestämt grepp mellan mina tänder. Jag ville ju vara ifred för brorsan.
Det vi aldrig fattade, var att matte aldrig visade den minsta gnutta tacksamhet. Hon kastade ut våra presenter genom fönstret!!
I eftermiddag kanske jag berättar om när jag försvann.
/ Mozart